raphael

Peter Lemarc – Brev Från En Bakgård

För de där stunderna när man är så arg på vissa människor så man inte vet var man ska ta vägen:

"För du älskar bara makten och allt som den kan ge,
Så du går över lik när du borde falla ner på knä och be.
Nej, du kan inte älska nån,
Kanske knulla, men inte älska nån alls.
Och visst är honungen söt och god men snart ska den fastna i din hals.
Jag tror inte mänskor är något man samlar som tuggummikort,
Du vet, ett liv utan beröring kan vissna väldigt fort.
Men dansa du, om du tror det hjälper, dansa tills dom döda står upp!
Som en hare i ett hårkors, som en flyende hund i galopp.
Jag vill inte falla för cynismer och ta ord som hata i min mun,
Men jag kan ärligt säga att jag hatar dej,
Det du gjort och sagt, varenda stund.
Så glöm bort mitt namn, ring aldrig mer och ha det så bra!
Jag har några gamla drömmar kvar
Och jag skriver nya nästan varenda dag.
Jag har suttit på din bakgård,
Jag har hört skratten.
Där fanns ingen tröst
Bara rus som räcker över natten"