raphael

Jag tycker det är så läskigt hur man kan känna sig så skeptisk till en annan människas ord. Jag tycker det är läskigt hur man kan ha miljarder fjärilar i magen, som på några få sekunder lyckars förvandla sig till spikar.

Om man tycker om någon, hör man inte av sig då?
Om man tycker om någon, visar man det inte då?
Om man tycker om någon, förlåter man inte då?
Om man tycker om någon, så vill man väl både höra av sig, visa det och förlåta om denne någon har gjort fel. Det tycker i alla fall jag!

Jag ville aldrig att det skulle bli som det blivit. Jag ville inget illa.. Men när jag ber om några få ord, så får jag inga. Då blir jag knäpp. Förvirrad. Irriterad.

(Du sa att du tyckte om mig, men du visar det inte nu. Jag betedde mig dumt, men jag har ju inte gått och dödat någon, jag har ju inte gjort något fel, det enda jag begärde var att du skulle höra av dig. Men det gjorde du ju inte.)

Visst, nu släpper jag det här, tills vidare. Men jag kommer hoppas att du hör av dig. Kommer hoppas så innerligt. För jag åker inte genom halva landet för att träffa någon jag inte tycker om. Och jag hoppas verkligen att du växer upp, lär dig hur man konfronterar och sluta bete sig som en 3-åring.