raphael

Jag har börjat acceptera mig, eller kanske inte mig själv, men mitt liv.

Jag lever i en total misär och jag har accepterat att jag aldrig kommer uppleva mig själv. Att jag aldrig kommer att tillåta mig själv att leva det liv jag är ämnad att leva. Jag kommer bara befinna mig i denna konkava tillvaro och stå på samma plats och hoppa.

Klockan är 01:28 och jag känner mig lika ihålig som förr. Lika tom och lika torr, lika tråkig och lika ihålig. Hela min tillvaro har under den senaste tiden var oförklarlig, som att gå på en svart massa och inte komma någonstans. Alla mina beslut har någon annan valt åt mig, för jag är alldeles för ambivalent för att kunna göra dem själv.

Men jag har accepterat min tillvaro, mitt "liv", min dans, mitt levende, mitt hat. Jag har accepterat att det är  - 20graderjävlacelcius ute och att snön knarrar obehagligt under mina skor hur mycket jag än vill att det ska sluta. Jag har även accepterat att jag känner mig mer produktiv ikväll än vad jag nog någonsin gjort i hela mitt liv.

Jag tänkte avsluta detta genom att skriva någon sliskigt som: "Ha en helt underbar nyårsafton, och ett gott nytt år.

Men efter min skrivna text tycker jag nog att: "Ha en helt underbar nyårsafton och gott nytt år, För det ska då fan inte jag ha."

2010, jag hatar dig redan.