Elevation
Jag är mer depressiv än någonsin, och allt jag gör är i en anpassad levnadsrörelse.. Nästan ofrivillig.
Men det är inte som alla andra gånger jag har mått så här, det är värre men ändå inte. Jag har liksom fastnat i mörker, och nu menar jag inte metaforiskt.. Jag bär enbart svart, jag älskar natten, jag ser allt ur en svart synvinkel. Jag älskar svart.
Och jag känner att jag ska bearbeta det, precis som jag har skrivit överallt. Men om man inte har ork att visa styrkan som man hade innan längre, är det bara att sätta sig på knä, lägga sig ner då? -Eller står man ut med smärtan eftersom man vet att den släpper omedvetet, frivilligt.
Jag ger aldrig upp, inte för dig.
Men det är inte som alla andra gånger jag har mått så här, det är värre men ändå inte. Jag har liksom fastnat i mörker, och nu menar jag inte metaforiskt.. Jag bär enbart svart, jag älskar natten, jag ser allt ur en svart synvinkel. Jag älskar svart.
Och jag känner att jag ska bearbeta det, precis som jag har skrivit överallt. Men om man inte har ork att visa styrkan som man hade innan längre, är det bara att sätta sig på knä, lägga sig ner då? -Eller står man ut med smärtan eftersom man vet att den släpper omedvetet, frivilligt.
Jag ger aldrig upp, inte för dig.
Kommentarer
Trackback
