Find myself, Find Nothing.
Jag har börjat acceptera mig, eller kanske inte mig själv, men mitt liv.
Jag lever i en total misär och jag har accepterat att jag aldrig kommer uppleva mig själv. Att jag aldrig kommer att tillåta mig själv att leva det liv jag är ämnad att leva. Jag kommer bara befinna mig i denna konkava tillvaro och stå på samma plats och hoppa.
Klockan är 01:28 och jag känner mig lika ihålig som förr. Lika tom och lika torr, lika tråkig och lika ihålig. Hela min tillvaro har under den senaste tiden var oförklarlig, som att gå på en svart massa och inte komma någonstans. Alla mina beslut har någon annan valt åt mig, för jag är alldeles för ambivalent för att kunna göra dem själv.
Men jag har accepterat min tillvaro, mitt "liv", min dans, mitt levende, mitt hat. Jag har accepterat att det är - 20graderjävlacelcius ute och att snön knarrar obehagligt under mina skor hur mycket jag än vill att det ska sluta. Jag har även accepterat att jag känner mig mer produktiv ikväll än vad jag nog någonsin gjort i hela mitt liv.
Jag tänkte avsluta detta genom att skriva någon sliskigt som: "Ha en helt underbar nyårsafton, och ett gott nytt år.
Men efter min skrivna text tycker jag nog att: "Ha en helt underbar nyårsafton och gott nytt år, För det ska då fan inte jag ha."
2010, jag hatar dig redan.
Jag lever i en total misär och jag har accepterat att jag aldrig kommer uppleva mig själv. Att jag aldrig kommer att tillåta mig själv att leva det liv jag är ämnad att leva. Jag kommer bara befinna mig i denna konkava tillvaro och stå på samma plats och hoppa.
Klockan är 01:28 och jag känner mig lika ihålig som förr. Lika tom och lika torr, lika tråkig och lika ihålig. Hela min tillvaro har under den senaste tiden var oförklarlig, som att gå på en svart massa och inte komma någonstans. Alla mina beslut har någon annan valt åt mig, för jag är alldeles för ambivalent för att kunna göra dem själv.
Men jag har accepterat min tillvaro, mitt "liv", min dans, mitt levende, mitt hat. Jag har accepterat att det är - 20graderjävlacelcius ute och att snön knarrar obehagligt under mina skor hur mycket jag än vill att det ska sluta. Jag har även accepterat att jag känner mig mer produktiv ikväll än vad jag nog någonsin gjort i hela mitt liv.
Jag tänkte avsluta detta genom att skriva någon sliskigt som: "Ha en helt underbar nyårsafton, och ett gott nytt år.
Men efter min skrivna text tycker jag nog att: "Ha en helt underbar nyårsafton och gott nytt år, För det ska då fan inte jag ha."
2010, jag hatar dig redan.
Zenon - min älskade, min Gud.
Tudelningen
Tudelningsparadoxen innebär helt enkelt att för att förflytta sig från punkten A till punkten B så måste man först förflytta sig till mitten av dessa punkter, vilket kan kallas punkt C. Och för att förflytta sig från C till B måste man först förflytta sig till mitten av dessa två punkter, vilket kan kallas punkt D. Detta fortsätter in infinitum. Man kan följaktligen aldrig nå punkt B.
Src:http://sv.wikipedia.org/wiki/Akilles_och_sk%C3%B6ldpaddan
Elevation
Jag är mer depressiv än någonsin, och allt jag gör är i en anpassad levnadsrörelse.. Nästan ofrivillig.
Men det är inte som alla andra gånger jag har mått så här, det är värre men ändå inte. Jag har liksom fastnat i mörker, och nu menar jag inte metaforiskt.. Jag bär enbart svart, jag älskar natten, jag ser allt ur en svart synvinkel. Jag älskar svart.
Och jag känner att jag ska bearbeta det, precis som jag har skrivit överallt. Men om man inte har ork att visa styrkan som man hade innan längre, är det bara att sätta sig på knä, lägga sig ner då? -Eller står man ut med smärtan eftersom man vet att den släpper omedvetet, frivilligt.
Jag ger aldrig upp, inte för dig.
Men det är inte som alla andra gånger jag har mått så här, det är värre men ändå inte. Jag har liksom fastnat i mörker, och nu menar jag inte metaforiskt.. Jag bär enbart svart, jag älskar natten, jag ser allt ur en svart synvinkel. Jag älskar svart.
Och jag känner att jag ska bearbeta det, precis som jag har skrivit överallt. Men om man inte har ork att visa styrkan som man hade innan längre, är det bara att sätta sig på knä, lägga sig ner då? -Eller står man ut med smärtan eftersom man vet att den släpper omedvetet, frivilligt.
Jag ger aldrig upp, inte för dig.
