raphael

Jag har börjat acceptera mig, eller kanske inte mig själv, men mitt liv.

Jag lever i en total misär och jag har accepterat att jag aldrig kommer uppleva mig själv. Att jag aldrig kommer att tillåta mig själv att leva det liv jag är ämnad att leva. Jag kommer bara befinna mig i denna konkava tillvaro och stå på samma plats och hoppa.

Klockan är 01:28 och jag känner mig lika ihålig som förr. Lika tom och lika torr, lika tråkig och lika ihålig. Hela min tillvaro har under den senaste tiden var oförklarlig, som att gå på en svart massa och inte komma någonstans. Alla mina beslut har någon annan valt åt mig, för jag är alldeles för ambivalent för att kunna göra dem själv.

Men jag har accepterat min tillvaro, mitt "liv", min dans, mitt levende, mitt hat. Jag har accepterat att det är  - 20graderjävlacelcius ute och att snön knarrar obehagligt under mina skor hur mycket jag än vill att det ska sluta. Jag har även accepterat att jag känner mig mer produktiv ikväll än vad jag nog någonsin gjort i hela mitt liv.

Jag tänkte avsluta detta genom att skriva någon sliskigt som: "Ha en helt underbar nyårsafton, och ett gott nytt år.

Men efter min skrivna text tycker jag nog att: "Ha en helt underbar nyårsafton och gott nytt år, För det ska då fan inte jag ha."

2010, jag hatar dig redan.

Tudelningen

Tudelningsparadoxen innebär helt enkelt att för att förflytta sig från punkten A till punkten B så måste man först förflytta sig till mitten av dessa punkter, vilket kan kallas punkt C. Och för att förflytta sig från C till B måste man först förflytta sig till mitten av dessa två punkter, vilket kan kallas punkt D. Detta fortsätter in infinitum. Man kan följaktligen aldrig nå punkt B.

Src:http://sv.wikipedia.org/wiki/Akilles_och_sk%C3%B6ldpaddan

 

 

Jag är mer depressiv än någonsin, och allt jag gör är i en anpassad levnadsrörelse.. Nästan ofrivillig.

Men det är inte som alla andra gånger jag har mått så här, det är värre men ändå inte. Jag har liksom fastnat i mörker, och nu menar jag inte metaforiskt.. Jag bär enbart svart, jag älskar natten, jag ser allt ur en svart synvinkel. Jag älskar svart.

Och jag känner att jag ska bearbeta det, precis som jag har skrivit överallt. Men om man inte har ork att visa styrkan som man hade innan längre, är det bara att sätta sig på knä, lägga sig ner då? -Eller står man ut med smärtan eftersom man vet att den släpper omedvetet, frivilligt.

Jag ger aldrig upp, inte för dig.

Citat ur jon andersons låt song of seven: 

Is it this time of day that makes me realise
The sun is coming out to shine again
Tomorrow
Tomorrow
Is it this time of day that gives you hope

Is it this time of times that comes between the light
Are there so many dreamers in this life between a moment's time
And the stairways of love
The starlight
The starlight

 

Kalla mig äcklig, jag förtjänar det.

 

KAPITULERA! vi kommer aldrig härifrån ändå, Vi sitter fast.

Och tittar på månen som om den vore så jävla speciell!?

 

Fuck it, jag har snöat in mig, jag ger mig på diskretion ändå. JAG kapitulerar.  Vad finns kvar nu? Svar: - Inget...

Jag letar efter det fula, trött på vackra saker, trött på alltihop.

Vem försöker jag lura?


<a href="http://www.bloglovin.com/blog/833207/raphael?claim=ybg7m4bqu7f">Följ min blogg med bloglovin</a>

MUSE 24/10-09 VI KÄNNER PEPPEN!

Jag hittade faktiskt en snygg bild på mig idag! :O

Snö, vitt som bomull, Skyfall blött som vattenpöl!

Jag avundas Svart, Svart är underbart;

Svart är hela anledning till min odugliga, fjantiga existens som förövrigt inte betyder något alls.

Jag vill ha svart.

Det är tisdag idag.
Det är höstdagsjämning och vädret som hittills har vart riktigt fint sen skolan började tog helt passande en akut vändning och det blev kallt, blött, regnigt, blåsigt.

Jag gillar inte hösten, allt är dött.

Min HÖSTkväll består i alla fall av att sitta inne på mitt rum vid datorn, (vilket är det enda jag gör hemma nu sen vi skaffade trådlöst internet förra veckan!)

Huvudämnet idag är chat med VINCENT på msn.





Jag längtar fortfarande efter min doctor Martens som ligger hemma hos min farbror, där ligger även mina converse (specialgjorda svarta converse ni vet?, helsvarta, inklusive märket?) och en klänning.  Får dom om 2 lååånga veckor.

jag vill faktiskt ha lite feedback nu, för jag har i princip BARA laddat upp en massa blogg inlägg utan några som helst kommentarer!

+ fråga; Jag tycker det känns som om den här bloggen börjar bli lite för likt "blondinbella"; "heeeeej bloooggen, idag har jag *tugga tugga tugga, tjat, tjat, tjat, gnägg, gnägg, gnägg*" stuket, har jag rätt?, eller är det nån tanke som bara existerar i mitt huvud?

FEEDBACK!

min mormor är vacker!

Mitt liv består just nu av ett evigt rännande - SKRIKANDES efter kleeneX, Pillerätandet (penicillin), brustabletter (15 tabletter i ett glas vatten OMGÅENDE, SAMTIDIGT!!!), inandning av insulinet in das inhalator.
Hostandes, snytandes, rinnande näsa etc.

ja, ni fattar poängen!

jag är alltså sjuk, ett monster med rethosta, lidandes av att veta att en till ciggarett INTE skadar (när det gör så ont i halsen att jag tror jag dör varje gång jag drar in ett bloss!), bihålsinflammation är inte så jävla nice.

Befann mig i skolan i 15 minuter idag runt 17.00 för att hämta hem i princip alla skolböcker jag äger för att läsa så jag inte hamnar efter mer än vad jag redan är.

nu tror jag att jag ska dricka varm oboy och glo på idol!

jag är hungrig också om nån undrar!

Alltså om ni undrar så är rubriken är en låt.


Jag är lycklig, eller?
Jo det borde jag va, jag har ett par underbara föräldrar (för det mesta) som skämmer bort mig med saker till 1000! Men ändå så blir jag inte tilfredsställd.

Jag har en pojkvän, som jag älskar över allt annat, och om jag inte hade honom hade jag bara suttit på mitt rum varje dag, fotat, suttit vid datorn, skrivit texter och lyssnat på musik! Varje dag, heeeeela tiden...

Faktiskt.

Ni har väl nog redan fattat att jag i princip inte hatar folk, jag gillar likgiltighet.
Det finns 2 på hela jorden jag hatar i benämningen HATAR!

en jag inte nämner här, och VICTORIA GUNNARSSON

(och ja, för er som är tröga; Det är JAG!)

Jag är aldrig nöjd, hittar aldrig nåt bra med mig själv.
Men av allt jag har, som förövrigt är mycket mer än hälften av vad andra får,
så sabbar jag mitt liv med cigg, godis, självömkan, och dålig självkänsla.
Fast jag egentligen borde vara lycklig.


Faktiskt.

God! Give me a body like a pro ana kid, the hair like rapunzel, the face as a supermodel.

God, please make me happy.

Dinsko  449 :-  i butik 24/9





Dinsko 599 :- i butik 8/10





Dinsko 599:- i butik 5/10


LET'S GET SOME SHOOOES! :')

okey, jag kommer nog satsa på att har råd med de översta och de äckligt jävla snusk snygga understa skorna. Mitten blir om jag faktiskt lyckas sluta röka helt och hinna spara ihop pengar till dom!

MEN jag ska iaf ha de undre skorna! :O jag ska ska ska!!!111oneoneone1!!!
jag måste D:

det känns ganska olönt att skriva här atm. För ingen läser och bryr sig ändå.

Men nu tänker jag skriva här ändå för även om ni inte läser, så känns det bra att skriva av sig.

Atm känner jag mig så grymt jävla äcligt rått otillräcklig.
Jag känner att när jag äntligen kämpat mig upp från en svacka så är jag påväg ner igen i en ökande fart.
Jag har väl antagligen ångest inför skolstarten (som alla andra förövrigt verka se fram emot så jävla mycket!)

Jag tror inte jag gillar gymnasiet alls. Med tanke på att sen jag började gymnasiet har allt gått fel.
Jag har skaffat fel umgänge, jag har knappast gjort något jag gillar. (som att fota och sjunga etc)
Sång känns jobbigt och jag är i princip helt jävla oinspirerad och jag känner att det inte känns värt att fota då.
Men VARFÖR.

anyway! Jag har gått ner 8 kg i vikt under sommaren och jag har även lyckats bli bra på bild när nån annan fotat mig! ( :O )
det skedde i halmstad och d... neh, NANCY  tog bilderna! :)



Jag har haft ett uruselt sommarlov. Och det känns som om skolåret inte lär bli bättre -.-

Ibland undrar jag om jag alltid gör fel, med tanke på att du ALDRIG gör fel. (enligt dig då)
Hej, min bror vet inte hur man ber om ursäkt, Han har temperament som gör att jag känner mig livrädd varje gång JAG ska ringa honom. Eftersom han ALLTID är elak och arg på MIG.
Men ringer mamma eller nån annan honom så är han hur trevlig som helst. Fan ta det alltså.

Denna dagen var faktiskt inget bra.
Och nu sitter jag här, hemkommen från väldigt mysiga och trevliga halmstad.
Saknar matilda sötnosen, och Danielle.
Jag lyssnar på cocorosies låt Raphael och får nostalgi till början av första året på gymnasiet.
Låten har även framkallt ett nick jag på onsdag har haft i  över ett år!
Pratar med en trevlig Alexander på msn, och en Patric (som för tillfället inte är vid datorn och har vart det i en halvtimma) Och en annan bror som heter emil.
Viktor hämtar mor och far vid en trappa ner.
Therese är kall trött och irriterad på mig och alexander.
Mina ciggaretter börjar ta slut (men jag är inte förvånad för jag röker som en skorsten)
Mitt liv är nog så förutsägbart att man dör lite varje gång man ser vad jag gör. För det är så grymt oinspirerande.

Ge mig ett nytt liv, kanske med samma familj. (HELST med samma familj.)
Men med ett nytt annorlunda jag.
Om vi hade ägt 500 miljoner hade jag nog vart ganska glad också med tanke på att jag spenderade tre dagar i halmstad med 300 kronor i fickpengar och var fattig hela dagen så jag inte ens hade råd att äta...
Ge mig en ny start, nya vänner (förutom patric, therese, MATILDA, viktor och maria L)
Nya saker, nya kläder, ny BRA sångröst (alla säger att den är bra, men jag tror dom ljuger varje gång dom säger det!)

JAG VILL NOG FAKTISKT DÖ!

Packar väskan (M.H: "GLÖM INTE HANDDUK!"), Lyssnar på underbara candy land som är gjord av cocorosie.
Äter marabou mjölkchoklad. Mätt. Hoppas vi klarar av att åka tåg imorgon utan att det blir en massa fel.
Längtar till Halmstad. Längtar till Danielle. Längtar till 3 dagars frihet från allt!

(GRATTIS Viktor till körkortet, nu behöver jag inte gå EN ENDA CENTIMETER i hela mitt liv igen!<3)


Cocorosie / Bildsrc: google? xD

Notera - Personen som skrev detta är totalt anonym för mig, jag känner honom inte och lär nog inte göra det heller.

Men när man nämner i en bild på bdb att man har vagel och någon skriver såhär;

Så blir dagen JÄVLIGT oslagbart bra! :]

Gamla grejer och saker! :O

"Wah"r @ 1;st *sigh*T!

Känner mig som förstesoldat i ett krig. Jag barrikerar mig med vapen och skydd, men lik förbannat står jag först i kön för döden. Jag önskar att Idioti och dumhet var ett inslag som aldrig inträffat i mitt liv. Meningen är väl att det aldrig ska inträffa. 3 dagar och kriget är i full gång. 2 månader och ni vågar inte stå för era åsikter. 4 timmar och du lyser med din frånvaro som om du tror det hjälper dig. Ni kastade första stenen, ni är faktiskt utan skam. Ni sköt första skotten, ni skrattar med hämnlyst i era ögon Du, du slängde första bomben, men du vågar inte kasta nästa...  / Victoria Gunnarsson


Youth.

 En ungdomsdröm tappas och faller mot golvet som ett vinglas. Allt går i back och glaset blir helt. Mina sagofigurer dansar, dansar, dansar! Det är som ett harmoniskt klockspel. Du vet ett sådant klockspel där man lyfter på locket så dansar en ballerina till musiken som spelas. Det finns inga batterier i sådana spelmaskiner. Dom går tills man stänger locket eller tills ballerinans hjul rostar. Jag  kan fortfarande höra min melodi, från min ballerina, mina sagofigurer. Dom dansar fortfarande varje gång jag lyfter på locket. / Victoria Gunnarsson


Russia

 Syster och jag befann oss i ett spegelhus i Ryssland. 2 Clowner, hon och jag. Vi var i Plural och överallt fanns spöken. Var tog känslan av vitt och svart vägen? Blev vi en färgkomedi av vårt förflutna? Två varulvar i jakten på fullmånen som aldrig kom? / Victoria Gunnarsson



Jumping from a skyhigh building.

 På något sätt finns du alltid kvar, minnet av en parodi som sytt sig fast på min hjärna. Du säger att du alltid kommer att älska den anonyma men hur kan vi veta att du menar allvar när lögner är ett upprepande beteende hos dig. Ditt namn ekar i mitt huvud, jag smakar på orden. Gift är allt jag känner, Gift, Du är trots mina förhoppningar den falskaste människan på denna jord. Stjärnorna speglas i dina ögon precis som pärlorna av svett på din panna. Ett slag mot magen och du tappar andan, staplandes bakåt, trillar du och du gör dig påmind av att livet är värre än du tror. Men du är fastsydd, som på ett lapptäcke, Och du är Giftig, allt jag känner är gift. / Victoria Gunnarsson


Storebror,

 Vi sitter här ännu en gång i våra skinnfotäljer i detta rökfyllda rum. Barndomsminnen från en svunnen tid. Som elefanter rör vi oss fram genom mörkret. Vet vi om det är värt att fortsätta: Om vi någonsin vandrar klart, vad händer då? Är det värt att ge våra liv för att ge andra en chan? Men vi ommer sitta kvar här. Vi har ett barndoms minne som bränns. Precis som röken i rummet sticker i våra näsor för att långsamt kväva oss. / Victoria Gunnarsson


En känsla man inte kan undvika.